According to Chriz

Hare och Kanin är tillbaka, fast har de inte hamnat lite fel?

Jag har blivit ombedd av Maria att kommentera det här : http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4842823.ab

Det handlar alltså om Annika Östberg som suttit i amerikanskt fängelse i 28 år, dömd till 25 till livstid för medhjälp till mord och som nu i dagarna ska få komma hem till Sverige och avtjäna sitt straff här.

Det är svårt att veta vad man ska tycka om saken för det finns flera olika versioner, ska man tro aftonpressen är det en vingklippt liten duvunge vi nu räddar ur klorna på de elaka amerikanerna, en vingklippt duvunge som bara råkade vara vid fel plats vid fel tillfälle och i helt fel sällskap.

Det hon sitter fängslad för är alltså medhjälp till mord, hennes man hade skjutit ihjäl en krogägare och sedan en polis, vid polismordet hade Annika varit medhjälplig genom att under eldstriden ladda pistolen som användes.

Fel plats, fel tillfälle, fel sällskap alltså.

Men var det verkligen så enkelt? läser även uppgifter som säger att Annika skulle ha varit den ledande kraften bakom dessa dåd även om det var i hennes mans hand som pistolen fanns. En annan uppgift säger att Annika dömdes för dråp i San Fransisco 7 år innan hon åkte i finkan för dessa dubbelmord, något som den svenska pressen som jobbat för att få hem Annika gjort allt de kan för att mörka.

Svårt att säga vad som verkligen hände och vilka versioner som verkligen stämmer, men man kan förundras över hur de svenska och amerikanska rättsväsendet skiljer sig, skillnaderna är enorma.

*Det svenska kan vara alldeles för slappt och alldeles för ofta döma ut alldeles för korta straff för grova dåd.

*Det amerikanska kan vara helt åt helvete för hårt och döma folk för alldeles för långa fängelsestraff för lindrigare brott.

Var finns mellantinget?

I det stora utbud av serier som televisionen har att erbjuda så finns det i min värld en serie som är fullständigt unik.

Unik i det avseendet att du kan se avsnitten gång på gång utan att tröttna, det spelar ingen roll om du så sett det 15 gånger förut, det är fortfarande lika roligt.

Simpsons? faktiskt inte. Jag må hysa en riktigt stark kärlek till den gula familjen och dess ständiga upptåg, men ser jag ett avsnitt för många gånger kan jag faktiskt tröttna och känna "fan det här har jag sett för många gånger, what else is on?"

Nej, serien jag aldrig tröttnar på är den eviga långköraren Vänner. Jag tröttnar aldrig på att se Chandler bråka om fåtöljplatser och säga " It´s not like i went to spain! " Jag tröttnar aldrig på att se Ross och Rachel fylle-gifta sig i Las Vegas, Jag tröttnar aldrig på att höra Phoebe sjunga " Smelly cat " , Jag tröttnar aldrig på att se Monica gå bananas i tävlingssituationer, Jag tröttnar aldrig på att se Joey misslyckas med att äta kalkon och säga " What was i thinking , jeans has no give! "

Som sagt, jag tröttnar aldrig på denna briljanta serie, det känns omöjligt.

Bilder från lördagens utgång? kommer här....


Födelsedagsgossen själv. Förlåt, sa jag gosse? jag menar gubbjäkel.


.....till höger om sig hade han en vacker kvinnlig bekant och en gladlynt lillebror.


.....Följt av ett galet skäggtroll som kallar sig Johannes.


...." Pfft, kallar du den där lilla lus-gräsmattan skägg? "


Saker att göra vid väntan på mat. Vissa ser dystra ut, andra räcker ut tungan.


Vad som egentligen var tänkt att förevigas här? ingen aning.