Den arrogante läkaren

God morgon , idag gick jag upp runt klockan nio. Det är extremt tidigt med gamla mått mätt när det gäller mig , men väger man det mot den duktiga dygnsrytmn jag haft senaste veckan så är det toksovmorgon. Har gått upp runt 6-7 snåret hela veckan och som resultat av detta blivit trött runt 22-23 tiden på kvällen och då lagt mig för att sova. Har känts kanon egentligen , men vi får allt se hur länge det håller i sig , inbiten och obotlig nattmänniska som man är.

Hursom , det som var trist med min lilla "sovmorgon" idag är att jag missade vakna med the voice , att kolla/lyssna på det har blivit en skön morgontradition som jag lär fortsätta med varje morgon jag nu kan komma upp så dags.

Så just nu sitter jag här , irriterad och skitnödig på en och samma gång , Jorå sörru så att ,hajja den kombon!

Men men ska inte plåga min kära blogg med min irritation över sömnen , utan istället tänkte jag börja dan med en gammal anekdot som jag tror kan bli smårolig att läsa om. Det rör sig om en arrogant läkare och en stukad fot ,häng på!

"Den arrogante läkaren"


Det hela utspelar sig en varm sommarkväll i slutet av det glada 90-talet. Denna kväll har mitt tonårsjag tillsammans med vän som heter Niklas på ren impuls kommit på ideén att ta en tripp till Gröna Lund.

Väl på gröna lund hamnar vi mot slutet av kvällen i spökhuset.  En bit in i huset dyker föga förvånande en kille i Scream-mask plötsligt upp , panik bryter ut i vår lilla klunga och samtliga börjar springa , det knuffas och det trängs , såsom det görs när människor får panik. Och det är i all denna kalabalik som min vän Niklas får sig en redig knuff , flyger nerför en liten trappa , och vrickar foten.

Och eftersom de inte kan göra mycket åt detta på Gröna Lunds lilla sjukstuga så finner vi oss timmarna senare sitta i en korridor på ett av Stockholms sjukhus. Och det är där och då han dyker upp , den arrogante läkaren.

Min vän Niklas sitter alltså där med mig som sällskap i den ekande tomma korridoren , tar sig för foten och har uppenbart ont , han har redan skickats runt som en flipperkula bland läkare,undersökningar och pappersifyllanden så timmen börjar bli sen och tålamodet kort.

Niklas häl gjorde särskilt ont , skulle det verkligen vara så? skulle det verkligen göra så jävla ont i hälen om han nu bara stukat foten och inte totalt brutit den? Vi visste inte. Korridoren hånskrattade åt oss med sin tomhet.

Men vänta nu , här kommer ju faktiskt en läkare gående. Han lär ju kunna ge svar!!!


Niklas : Du ursäkta , jag har jävligt ont i hälen här alltså *pekar*..... ska det... ska det verkligen göra det?

Läkaren stannar till , kollar upp ur sin journal och ner på Niklas som sitter på golvet ,öppnar munnen och svarar

´ Arå ´ 

Sedan går han vidare.

Arrogans av sällan skådat slag förstås. Men det sket vi i den här natten i sjukhuskorridoren , vi skrattade.

Och det gör vi än idag , Niklas och jag. Den arrogante läkaren lär vi minnas så länge vi lever. Det krävdes en minut och ett enda ord. Som i sammanhanget gjorde det oförglömligt. Få som gjort sådant intryck ändå , det måste man erkänna.

igår fyllde min vän Niklas 28 , han var 17 år när den här kvällen på grönan. Jag skrev "Grattis din gamle bäver" på facebook innan jag la mig igår , imorse såg jag hans svar... svaret innehöll en arrogant läkare. Det säger väl allt.



Det var historien om den arrogante läkaren det ,  nu ska jag besöka herrarnas. Ta hand om er //C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback