Dags för gästspel!!
Och det är inte vilket gästspel som helst , det är min mor , vi snackar typ deadliest woman in the world with a keyboard här alltså, är hon besviken på mig över något tex , ja då skickas det mail , och då är det så välformulerat att hon för stunden får samma typ av pondus som självaste Samuel L Jackson i pulp fiction. Utan att vara otrevlig , och utan att använda ett enda fult ord.
Men det känns som "WHAT does marcellus wallace look like?" ... Does he look like a bitch?!
Vad kan göra liksom? man börjar stamma och svarar nervöst "W-what?!" dvs man inser allt som oftast att man nog gjort något galet , eller inte gjort något alls , vilket kan vara fallet ibland om min mor blir upprörd på mig. Men man tar åt sig och känner självkritiken svepa över en. Detta då tack vare att hon formulerat sig så attans bra med vad hon skrivit.
Hursom här kommer iaf mors gästspel , en text skriven för Nordeas intranät från början där hon var ngn sorts redaktör vad jag förstår. Håll till godo.
Och för övrigt här i huset på Sveavägen....
...passar jag på att smyga in en privat hälsning från en
hårt prövad kvinna!
Jag har - som många andra - varit ledig i några dagar, men
nu känns det skönt att vara tillbaka vid skrivbordet med allt
vad det innebär av försäljningssiffror, brådskande mail och
byråkratiskt pappersarbete.
Jag är nöjd med mitt julfirande, det är inte det, men för det första har
jag haft ett sådant himla besvär att springa runt i huset och gömma mig
hela tiden, så att inte min man skulle upptäcka att jag faktiskt var hemma
och precis lika gärna som honom kunde bege mig ut i kyla och oväder för
att skotta. Och det såg otroligt jobbigt ut tyckte jag, när jag smög mig fram
till fönstret med en varm kaffekopp i handen och betraktade min mans arbete
med skyffeln.
För det andra så fungerar saker mycket bättre på jobbet, än hemma hos
mig. På jobbet har vi t ex glada städare som kommer varje dag och tömmer
papperskorgar, dammsuger, diskar och gör fint. Hemma verkar det inte finnas
någon som har lust att vare sig feja eller putsa. Varje dag dök det upp otäckt
stora dammtussar och om någon gjorde ett (klent) ryck och diskade, dammade
eller dammsög, så inte var det med några glada miner precis.
Nåväl, ovanstående tillhör de mindre bekymren. Värre var det när min man
föreslog att vi skulle bege oss ut för att se vad som finns på marknaden om
man behöver skaffa sig ett sångbås. Det här blir kanske lite svårt att förklara
men min man arbetar med musik. Han komponerar och producerar musik och
har nyligen kommit på att han ska skaffa sig ett litet sångbås som ska byggas
upp i vår övernattningslägenhet i Stockholm och där ska han sedan, såvitt jag
förstår, locka diverse människor att stiga in och sjunga vackert. Jag hade inte
någon särskild åsikt om idéen ifråga, mer än att jag tyckte att det lät dyrt och det
stämde tydligen, eftersom min man plötsligt glädjestrålande berättade att han
kommit på ett sätt att kringgå det dyra.
Han skulle - för första gången i världshistorien
tror jag - göra ett sångbås av en garderob. Någon gång i nattens tysta
timmar hade han kommit fram till att det absolut billigaste, smartaste sättet att
få in ett sångbås i en lägenhet, var att köpa sig en garderob. Med måttbandet i
högsta hugg har han sedan mätt upp på golvet hemma, visat och gestikulerat
hur mycket plats det faktiskt blir för varje sångare och nu tyckte han alltså att vi
skulle kolla garderoberna på plats och ställe.
Jag tycker väldigt mycket om min man, så jag följde med. Vi kliver alltså in på Mio
Möbler i Norrtälje, min man pekar ut färdriktningen med måttbandet och så beger vi
oss mot garderoberna. Lite generat rosig om kinderna ställer jag mig en par meter bort
och tänker: han ska väl för i Jösse namn inte kliva in i garderoben också, men jag förstår
redan när han sträcker in foten och liksom "provstampar" att han inte tänker låta min
genans hindra honom. Han kliver in, stänger dörren och sedan hör jag någon gammal
Elvislåt brumma därinifrån. Därefter kliver han ut, öppnar och stänger dörren några gånger
och tar sedan tag i mig, det är helt sanslöst, men han puttar in mig och ber att jag ska
sjunga något också. Jag kan ingen Elvislåt så jag drog två rader på en känd visa, sedan
klev jag ur och pep: nu går vi hem!
Jag drar ned mössan så långt det går och halvspringer ut ur affären. För ett ögonblick tappar
jag faktiskt bort min man. Det snöar ganska ordentligt och det ä r många människor i farten,
men det ska nu visa sig att han fått en ny idé till uppfinning. Genom snöyran ser jag hur han
pulsar fram mot en telefonkiosk som står i utkanten av parkeringen och jodå, javisst,
den ska också undersökas huruvida den har rätt akustik. En ny Elvislåt och några
stampningar av takten, sedan är det avgjort, telefonkiosken skulle vara det mest
perfekta, men garderoben är förmodligen betydligt billigare, så en garderob får det bli.
Och under tiden som detta geniala sångbås (garderob) ska inhandlas, monteras, testas
och provsjungas ska Gudarna veta att jag är glad att vara här!!
Mannen i historien , för övrigt... garderobs-Elvis...... ja det är ingen annan än min far det... och hur gick det med det geniala sångbåset, kanske du undrar? Jodå sörru så att det geniala sångbåset funkade fint men har nu tjänat sin plikt i musikens krävande tjänst och är åter en garderob , eller en rymdraket , minns inte vilket!
Däremot minns jag att jag gick upp jävligt tidigt imorse , så nu är jag trött , och tackar för mig för idag.
*Gäsp* åter imorrn. Ciao//C
ja min blogg är inte så mycket att läsa just nu :) jag ahde en blogg i 2 år och hade som mest 200 läsare om dan! MEN var tvungen att lägga ner den och nu häromdan så fixade jag en ny, alltså dennna.kommer ta lång tid att bygga upp den igen som den förra :( men sånt är la livet :) sov gott!!
din mamma är väldigt väldigt väldigt bra.
namnet på min förra blogg/ i adressen, missuppfattades av så många och jag fick inte länka den nånstans för det var "stötande" ord i den. skitlöjligt. DÄRFÖR var jag tvungen o avsluta den. jättetråkigt.